”Vi grälar alltid.” ”Vi grälar aldrig.” Det är svårt att säga vilket av de här påståendena som oroar mera. Det vore väl konstigt om olika människor inte var av olika åsikter och upplevde att saker och ting inte står rätt till och inte grälade med varandra? Men så jobbigt skall livet i en parrelation och familj ändå inte behöva vara att man grälar jämt? Och så jobbigt skall väl inte heller livet i en parrelation och familj behöva vara att man aldrig grälar? För det är viktigt att gräla. Det är viktigt att gräla tillräckligt ofta och tillräckligt mycket för att alla i familjen skall må bra. Självfallet behöver man inte konstruera eller hitta på gräl. Men att gräla då när man är av olika åsikt eller när man upplever att något är galet och att ge grälet tid och rum är nog så viktigt. Att inte gräla åstadkommer negativ distans mellan människor. Att gräla handlar om levande relationer mellan människor, det handlar om att man bryr sig om varandra och att man kommer varandra nära. Det kan vara viktigt att tillsammans med sin partner och också med barnen fundera över:

hur tänker vi om gräl och att gräla?
Vilka känslor och associationer väcker tanken på gräl och att gräla?
Vilken grälkultur har vi som partners?
Vilken grälkultur växte vi upp med i våra egna uppväxtfamiljer?
Vilken grälkultur har vi i vår familj?
Och framför allt:
vilken grälkultur vill vi ha?

Hur kan man föra ärenden där man är av olika åsikt utan att skada varandra?

Filosofen Aristoteles har sagt: ”Vem som helst kan bli arg – det är lätt. Men att bli arg på rätt person eller sak lagom mycket, av rätt anledning och på rätt sätt – det är inte lätt.” Hur man kommer till rätta när man är av olika åsikt är väl heller inte i första hand en teknik eller metod utan det är mera en fråga om förhållningssätt. Därför kan det vara bra att för det första fundera på sina förhållningssätt till sig själv och till andra. För hur man kommer till rätta är något som börjar långt före själva grälet, d.v.s. det börjar med hur vi ser på oss själva och på andra. Man kan säga att en konflikt inte handlar om att vara oeniga. En konflikt handlar om sättet man är oeniga på. Man har heller inte en konflikt utan en konflikt är något som man gör med varandra. En konflikt löses inte genom att man blir eniga utan konflikten löses genom att man ändrar sitt sätt.



Familjeterapeuten Virginia Satir talar om några grundläggande utgångspunkter för relationer mellan människor och för all mänsklig kommunikation som hon kallar ”De fem friheterna”. De är:

1) Friheten att se och höra det som finns här och nu, i stället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.
2) Friheten att säga vad man känner och tänker, i stället för det man borde tänka och känna.
3) Friheten att känna vad man känner, i stället för vad man borde känna.
4) Friheten att begära vad man behöver, i stället för att alltid vänta på tillåtelse.
5) Friheten att ta risker för egen del, i stället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning.

Det kan vara värdefullt att reflektera ett tag över de här påståendena. För hur vi förhåller oss till De fem friheterna påverkar hur vi kommer till rätta när vi är av annan åsikt eller när vi upplever att något är på tok eller när andra är av annan åsikt eller upplever att något är på tok.
För det andra kan det vara bra att fundera på sina relationsmönster. Man kan i stort tala om tre huvudtyper av relationsmönster: undfallenhet, aggressivitet och bestämdhet (assertivitet). I relation till De fem friheterna kan man säga att undfallenhet handlar om att inte leva i de friheterna. Aggressivitet handlar om att själv leva i de fem friheterna och det med besked och på ett sådant sätt att man kränker andra och deras friheter. Bestämdhet eller assertivitet handlar om att både själv leva i De fem friheterna och att tillåta andra att leva i dem.

För det tredje är det viktigt att göra en klar åtskillnad mellan gräl och våld. Gräl och våld är två olika saker. Till ett gräl behövs det åtminstone två personer som tryggt kan föra fram sin åsikt och i ett gräl är en kompromiss alltid en möjlighet liksom det också är möjligt att ge efter. Till våld, psykiskt eller fysiskt, behövs bara en person. Våld handlar om att man försöker lösa konflikter genom att ta makten över en annan människa. På finska är det bra sagt med ordet väkivalta, dvs väkisin otettu valta. Gräl kan vara konstruktivt. Kärlek utesluter ingalunda gräl. Våld driver däremot ut kärleken ur relationer och jagar in rädslan. Våld är alltid destruktivt för alla berörda och det har svåra följder för alla berörda. Våld är ett brott enligt finländsk lag. Så själva grundförutsättningen för att kunna leva i en relation där man också kan gräla på ett bra sätt är att ingen någonsin tar till våld och där ingen någonsin behöver vara rädd med tanke på sin fysiska eller psykiska säkerhet. Om du själv utövar våld eller blir utsatt för våld bör du omedelbart söka hjälp. Se mera under om respekt och dess motsats: våld

 


Foto: Barbro Näse copyright 2008 Geranium himalayense

Hur gör man då konkret när man vill föra ärenden där man är av olika åsikt utan att skada varandra? Hur grälar man på ett bra och konstruktivt sätt? 

Några riktlinjer som kan vara bra att följa:

1) Det är viktigt att tala utgående från sig själv och endast för sig själv och använda jag-budskap och inte du-budskap. ”Jag blir arg” istället för ”Du gör mig arg” och ”Jag känner mig besviken när du inte höll vad du lovade” istället för ”Du är en hopplös svikare” och ”Jag är så rädd att du skall råka illa ut” istället för ”Hur kan du vara så oförsiktig!”

2) Det är viktigt att inte inbilla sig att man vet vad som rör sig i den andras tankar och känslor. Vi är inga tankeläsare. Vi kan ibland kanske ana oss till vad som rör sig i den andra men vi kan veta säkert bara genom att den andra ger oss information. I stället för ”Du skall inte tro att jag tänker gå med på något sånt!” säga ”Jag tänker inte gå med på något sånt!” I stället för ”Du tycker att jag inte fattar nånting!” fråga ”Tycker du att jag inte fattar nånting?” I stället för ”Du säger så där bara men du menar det inte!” säga ”Är det bara något du säger eller menar du det också?” Självfallet är det också så att det inte bara handlar om att man säger vissa ord i en viss ordningsföljd. Kroppsspråket, t.ex. tonfall och miner är lika viktiga när det gäller att visa att man är uppriktig.

3) Om den andras beteende stör en är det viktigt att endast beskriva beteendet och inte försöka beskriva den andras identitet eller personlighet. Inte ”Du är lat!” utan i stället ” När du inte plockar upp efter dig blir jag arg för då hinner jag inte…”

4) Det är viktigt att inte inbilla sig att den andra vet vad som rör sig i ens känslor och tankar. Andra är heller inga tankeläsare. De kan kanske ana sig till vad som rör sig i en men de kan veta säkert bara genom att man ger dem information. Inte tiga och vara tyst och tänka ”det borde han/hon begripa”. Utan säga ut: ”Jag vill inte åka i morgon. Jag vill åka i övermorgon. Då hinner jag få allt klart.” Och att tiga och använda "tysta ilskan" för att få den andra att göra som man vill är förödande, det är att utöva psykiskt våld.

5) Det är viktigt att i tid hålla sig till här och nu och inte dra in alla gamla saker som har hänt under många år tillbaka. Det är viktigt att undvika ord som alltid och aldrig. ”Du gör aldrig vad jag ber dig!” ”Att du alltid skall göra oss försenade!” Fastnar man i ett mönster där man alltid tar upp gammalt groll kan det vara bra att söka samtalshjälp hos någon utomstående professionell för att få det gamla grollet grundligt utrett.

6) Det är viktigt att lyssna och höra vad den andra faktiskt säger och inte vad man tror att den andra menar.

7) Det är viktigt att tala om sina behov för varandra och inte i första hand gräla om lösningar som då vanligen är två till antalet: din eller min, vår eller er. Bådas eller allas behov kan beaktas genom många olika lösningar.

8) Det är viktigt att se att man kan gräla färdigt utan att för den skull komma till samma åsikt. Ett konstruktivt gräl kan betyda att man kommit fram till något som kallas ”en välgrundad oenighet”. Man kan alltså vara ense om att vara oense och just därför försöka hitta sätt att ändå praktiskt komma till rätta tillsammans.

9) Och slutligen: Den som alltid vill ha rätt, alltid vill veta bäst och alltid vill vara bäst måste hitta en annan gren än parrelationen och familjen.

Försoning – hur sker den?

Överlag kan ett gräl vara jobbigt och det skulle förstås vara konstigt om man inte ville ur det så fort som möjligt. Låter det kanske konstigt med en varning för alltför snabba försoningar? Finns det förlåt som öppnar och finns det ”förlåt” som stänger in? ”Förlåt” som stänger in handlar om att stänga av kommunikationen och förbjuda prat om det svåra: ”Jag har ju sagt förlåt så nu pratar vi inte mera om det!” Förlåt som öppnar handlar om att öppna kommunikationen och prata om det svåra. Förlåtelse behöver så pass mycket tid och rum att man åtminstone vet vad det är man ber om förlåtelse för och vad det är man ger förlåtelse för. Det är lätt hänt att man säger ”Förlåt för att jag blev så arg!” Hur var det nu med den tredje friheten i De fem friheterna? Behöver man be om förlåtelse för att man blir arg? Knappast. Däremot kan man behöva be om förlåtelse för att man uttryckte sin ilska på ett destruktivt sätt: ”Förlåt för att jag kallade dig idiot!” eller ”Förlåt för att jag bara gick och lämnade dig med alla matkassarna!” eller ”Förlåt för att jag skrek så där!”
Försoning är att gräla och bli sams igen. Att bli sams igen handlar om att säga förlåt som öppnar så att man kan prata igenom det svåra, hur man upplevde grälet eller vad som någon t.ex. upplever att är orättvist och varför den gör det. Försoning handlar om att komma överens om hur man vill förhålla sig till den aktuella saken eller hur man vill åtgärda saken. Så försoning är något mera än bara det att man slutar gräla. Försoning är att återknyta och återupprätta relationer så att man kan bygga upp en bra samvaro tillsammans. Eller ännu enklare sagt: försoning är att komma nära varandra igen. Och kanske t.o.m. ännu närmare? Se mera om försoning.